Infrastructure Finance Authority I Oregon har i decennier använt sig av en metod som de kallar One-Stop-Meeting. Denna myndighet organiserar den här verksamheten i Oregon. En dag varje månad är reserverad för One-stop-meeting. Alla relevanta finansieringsmyndigheter avsätter därmed en halv dag (mötena tar ca en och en halv timme) för processen. Mötena hålls ofta i Salem, huvudstaden i Oregon, men allt som oftast söker man sig ut till det lokalsamhälle det gäller. Något direkt motsvarande verkar inte finnas på annat håll men metoden har väckt intresse på nationell nivå.
Vad är One-Stop-Meeting?
Enkelt uttryckt handlar det om att koordinera finansieringen för lokala projekt och lokal utveckling. De projekt som man tar sig an ”lever” fortfarande. Man försöker hitta nya lösningar och utvägar för lokalsamhället. Bakom metoden finns ett tänkande som ser till lokalsamhället, inte bara till förverkligandet av enskilda program; metoden påminner därmed om Oregon Solutions sätta att arbeta. (Se det tidigare inlägget.)
Processen fungerar så att någon lokal aktör tar kontakt och föreslår ett One-stop-meeting. Lokalsamhället kan då ha ett mer eller mindre fastslaget mål och en beräkning av kostnaderna att nå det. Det finns dock regionala koordinatorer som hjälper till med att skapa en relevant plan, om så behövs. (Ibland kan det hända att koordinatorn t.o.m. är initiativtagare till one-stop-meeting, inte lokalsamhället.)
Oftast handlar det om vatten eller avlopp, men det kan också handla om att bygga t.ex. ett bibliotek.
Mötet börjar med att lokalsamhället presenterar sina mål och hur de skulle vilja ha dem lösta. De olika myndigheterna beskriver då hur de skulle kunna vara med och stöda, i bland med bidrag men ofta med lån. Man skriver ner de olika ”buden” på OH och lokalsamhället har då möjlighet att välja vilket alternativ som passar dem bäst. Lösningen kan vara att ett program tar hand om hela projektet, men det kan också betyda att flera program tillsammans tar ansvaret.
Under förberedelseprocessen kan det hända att lokalsamhällets ursprungliga målsättningar ändras. Också under själva mötet kan det hända att någon myndighet kommer med vägande argument för ett annat sätt att lösa problemet, och då kan mötet gå in för det.
Överlag är man mycket nöjd med systemet. Alternativet skulle vara att lokalsamhället gick runt till alla myndigheter och hörde sig för om möjligheter att få stöd eller lån. Detta är mindre effektivt än ett one-stop-meeting. Någon teoretisk bakgrund finns självfallet inte. Det är en enkel metod som vuxit fram ut praxis.
Ett problem kan vara att myndigheter inte är så vana att presentera sina program för varandra, det finns kanske en viss konkurrens. Men samtidigt gör detta att myndigheterna också i andra sammanhang har lättare att samverka, man vet mera om vad de andra sysslar med och man har ett sorts nätverk på basen av mötena.
Oregon är inte speciellt likt Finland men det verkar onekligen som om vi kunde ha nytta av att använda den här metoden – åtminstone i experimentsyfte.
Källor: Intervju med Jeremy McVeety,Public Finance Officer,Infrastructure Finance Authority (http://www.orinfrastructure.org/)
