Oregon Solutions - integrerad problemlösning för lokalsamhällen

John Kitzhaber, guvernör i Oregon

Guvernören (eller guvernörens kansli, ungefär det samma som delstatsregeringen) skapade 2001 en organisation som kallas Oregon Solutions. En orsak var att man ville skapa ett organ som tvärsektoriellt och genom att sammanföra olika nivåer, bättre skulle kunna hjälpa samhällen som upplevde någon form av kris eller som hade outnyttjade möjligheter.
Oregon Solutions är tydligt en del av delstatsförvaltningen, av praktiska och taktiska orsaker har man sitt kansli i Portland state university som är en neutralare bas än guvernörens kansli. Man skall inte blanda sig i ”policy”, det är politikernas och förvaltningens sak. Oregon Solutions är en liten byrå. Den har i detta nu 2 heltidsanställda och 4 deltidsanställda. I medeltal driver byrån ca sex projekt samtidigt. En orsak till detta är att de olika myndigheterna inte har möjligheter att satsa för mycket tid på olika projekt. Byrån finansieras av delstaten men projekten söker också bidrag av olika fonder och man förväntar sig att lokalsamhället skall sätta in ca hälften av projektets kostnader. Projekten finns ofta i städer men också på landsbygden ibland.
Alla beslut om projekten fattas av guvernören och de olika sektormyndigheterna under honom. Det finns en bred styrgrupp som också har med privata och frivilliga intressen, men deras roll är mer rådgivande.
De kriser som man jobbar med kan vara uppbyggnad efter t.ex. en översvämning men också att något område har en dålig boende miljö eller sociala problem.
Oregon Solutions jobbar enligt samma mall med de flesta av sina projekt.
1. Initiativet skall komma från lokalsamhället. Det är oftast någon organisation eller specialgrupp som vill få till stånd ett projekt, det kan vara t.ex. köpmännen eller husägarna.
2. För att Oregon Solutions skall ta sig an projektet krävs dock att det lokalt kan påvisas ett brett intresse för saken.
3. Om Oregon Solution tycker det verkar vara ett bra projekt så gör man under två månader en utredning. Man intervjuar olika organisationer och medborgare i lokalsamhället och i praktiken uppstår en projektplan under processen. Man gör fler utredningar än det blir projekt. En del utredningar leder t.ex. till att man säger att det behövs t.ex. en lagändring och inte ett projekt.
4. Guvernören har sista ordet i om det skall bli ett projekt men de olika sektorledarna i guvernörens kansli har i praktiken vetorätt.
5. Guvernören tillsätter en opartisk moderator för processen, gärna från lokalplanet men inte någon med eget intresse i saken.
6. Oregon Solutions tillsätter ett projektteam med representation för organisationer som har något att tillföra projektet, det kan vara federala myndigheter, delstatliga organ eller program, lokala myndigheter, företag och frivilliga organisationer eller fonder.
7. Projektteamet skapar en ”action plan” som manifesteras i att de deltagande undertecknar ett avtal om vad de kommer att bidra med för att processen skall vara framgångsrik. Avtalet innehåller också tidtabell.
8. Efter ett halvår återkommer Oregon Solution och kollar upp om avtalet följts, om något har blivit liggande ändrar man på avtalet, t.ex. tidtabellen eller byter ut någon aktör så att processen skall löpa till slut.
9. Efter detta har Oregon Solutions gjort sitt.

Vad jag kan förstå så har Oregon Solutions ett gott rykte om sig att få saker att hända.

Några reflektioner:
Den strukturella bakgrunden till att Oregon Solutions uppkom verkar vara den samma som bakom politikprogrammen i Finland. Man har insett att en del problem behöver lösas genom samverkan mellan olika nivåer och olika sektorer. (Den första tanken var tydligen att bättre koordinera främst guvernörens kanslis sektororganisationer.)
Oregon Solutions är klart underställt delstatsförvaltningen.
Verksamhetsprincipen bygger på ett tänkande som kan hänföras till Place Based Policy i och med att man inte bara utgår från sektoröverskridande (som våra politikprogram) utan dessutom utgår från enskilda lokalsamhällen. Tanken är att varje lokalsamhälle är olikt och att åtgärderna måste skräddarsys. Denna tanke är inte rotad i Finland men den börjar gro i EU, åtminstone på det verbala planet.



Kim Travis från Oregon Solutions i samtal med doktor Maurizio Valerio från Rural Development Initiativs

Halfway City Council

Vid första påseendet kan man tycka att småstaden Halfway kan jämföras med en pytteliten kommun i Finland. De väljer "politiskt" "kommunalfullmäktige", ja t.o.m. borgmästare. De har sin "kommungård", de sköter de kommunaltekniska jobben.
Men skenet bedrar.
Senaste Council-möte gav många exempel på skillnader. En kulturell/politisk skillnad är att mötet inleds med att alla stiger upp, vänder sig mot flaggan, sätter handen på bröstet och läser i kör upp Pledge of Allegiance. Ceremonin påminner mycket om kyrkans trosbekännelse, men det man svär trohet till är flaggan och nationen "under Gud". Så har man gjort sedan 1942 vid offentliga förrättningar i USA. Det skulle vara intressant att spekulera litet i den sociologiska och politiska bakgrunden till den här ceremonin, den verkar inte heller vara ifrågasatt i någon större omfattning.

När mötet kommer i gång framkommer en del belysande detaljer. Mötet behandlar formellt utgifter på ibland bara några 10-tal dollar. Halfway är också mycket klämd mellan statliga myndigheter som ställer krav som kostar och betalningsförmågan och -viljan hos den åderstinga och inte särskilt rika befolkningen i staden. Dessutom har befolkningen minskat, från 355 till 288, under de senaste åren. Det betyder att inkomsterna från vatten och avlopp samt fastighetsskatten (de huvudsakliga inkomsterna) också har minskat med sådär 20%.
Mötesförhandlingarna sköttes efter ett mycket formellt mönster. Inför varje beslut tillfrågades alla sex "counciliers" om sin åsikt; ja eller nej, till det förslag som någon lagt under diskussionen. Diskussionen flöt dock fritt inför besluten.

Exemplet Halfway illustrerar hur svårt det är att jämföra t.ex. landsbygdsutveckling i olika länder. Halfway är trots allt det närmaste man kommer en finländsk kommun. Men hur påverkar det t.ex. förutsättningarna för föreningslivet på en ort där "kommunen" ser ut såhär? Och när den nationella politiken är så annorlunda?
Man brukar säga att man inte skall uppfinna hjulet på nytt. Men man får nog tänka sig att bygga om de "hjul" man har i Halfway ordentligt för att de skall fungera på den finländska landsbygden.
Det som dock är facinerande är att man ser att man kan göra på så många olika sätt, inte bara det som vi i Finland råkat välja.


Mötet hade en litet speciell punkt också: en nu Counslier svors in.

Town Hall Meeting i Baker City

Alexis de Tocqueville

Jag föll naturligtvis för frestelsen när jag läste i lokala bladet (Hells Canyon Journal) att U.S. Senator Ron Wyden skulle hålla ett Town Hall Meeting i den närbelägna staden Baker. Att en dylik tillställning var så lockande beror på Alexis de Tocqueville. Han besökte Amerika 1831, blev entusiastisk över den amerikanska demokratin och skrev en bok, Om demokratin i Amerika, som blev något av en klassiker. Bl.a. tar han upp Town Hall Meeting som ett redskap för demokrati.
Jag blev en aning besviken. Åtminstone det här mötet var inte så speciellt. Senator Wyden var för all del charmerande men mycket av det som skedde kunde ha hänt på vilket politiskt möte som helst i Finland.
Senatorn framhöll dock att dylika möten är en del av demokratin. Man kan kalla det deliberativ demokratin, till den delen fyllde mötet en demokratisk funktion. Men mötet hade ingen makt. Allt hängde på om senatorn förde åsikterna vidare.
Men några intressanta skillnader fanns dock. Senatorn höll inget anförande. Han bara bad om att folk skulle framföra frågor. Och det gjorde de drygt 50 mötesdeltagarna i City Hall.
Frågorna rörde sig mellan stora politiska frågor som världshandeln och individuella frågor som damen som hade problem med socialen. Frågorna var överlag mer personliga än vad de oftast är i Finland. Senatorn var också snabb att lova åtgärder: Han skulle ringa den eller den, ta upp saken i det eller det utskottet, eller han hänvisade till att han redan gjort ett lagförslag i saken.
En fråga stack ut litet. En herre undrade vad han tänker göra åt att kineserna håller på och bygger tre städer i USA. "Det är ett kommunistiskt hot" menade mannen. Senatorn förklarade att utländska investeringar kan vara både bra och dåliga men undrade om kineserna faktiskt köpt upp de stora områden som behövs för att bygga städer. Mannen kunde inte säga men hänvisade till nätet...
Det som förbluffade mig var den rädsla som verkade driva frågeställaren. Han var klart skrämd av kommunismen. I detta nådens år 2011, i USA av alla ställen!

Senator Ron Wyden i Baker

Efter mötet gav jag senatorn en broschyr om YTR och sa att vi är litet stolta över vår landsbygdspolitik i Finland. Han lovad läsa.