söndag 14 oktober 2012

NÄRMAKT

Diktatur är demokrati!
Så kunde George Orwell ha skrivit i sin bok ”1984”. Det skulle väl ha kunnat illustrera det nyspråk han talade om där innehållet i orden perverterades till sin motsats.
Men nyspråket är inte dött. Vi kunde skriva en ny berättelse och kalla den 2012.
Många som sitter på makten i dagens samhälle – inte alla tack och lov – använder friskt nyspråket när man pratar om demokrati.
Man säger att man vill införa närdemokrati i kommunerna när de nu sammanslås. Man talar t.ex. om att inrätta olika typer av råd, för unga och för gamla. Man skall få diskutera och komma med utlåtanden och man skall få ”påverka”. Man vill också göra det lättare för medborgarna (undersåtarna skulle vara ett mer rättvisande ord) att komma med initiativ. Man talar om områdesnämnder som skall få direkt kontakt till fullmäktige. Osv.
Det avgörande är dock vad dessa beslutsfattare INTE säger. De säger ingenting om att alla de pedagogiskt sinnrikt planerade hörandesystemen skall få någon makt. Nej makten stannar kvar hos en liten elit – man ger inte bort det minsta. Man skall bara lyssna på ett avancerat sätt.
Och detta heter på nyspråk demokrati.

När jag gjorde värnplikt i slutet av 70-talet hade vi inte detta nyspråk. Vi hade dock i min stuga en undersergeant som, när han kände för det, lät oss rekryter komma med förslag när det gällde olika praktiska detaljer t.ex. när vi skulle sätta upp tältet i skogen. Ibland lyssnade han, ibland accepterade han förslagen. Men det var inget snack om vem som hade sista ordet och bestämde hur det skulle vara.
Undersergeantens sätt att leda liknar mycket det som många beslutsfattare i dag (på nyspråk) saluför som demokrati. Det är en förvrängning och förfalskning av språket.
Det är kanske bättre att lämna ordet närdemokrati och tala i klartext om NÄRMAKT – en term som Thomas Rosenberg har myntat. Närmakt säger vad det handlar om – att kunna fatta beslut i egna ärenden i den egna närmiljön. Inte bara få ”inflytande” genom att ”höras” medan all makt stannar kvar i toppen av pyramiden och samtidigt hamnar allt längre bort när vi bygger allt större pyramider.



måndag 8 oktober 2012

Den lilla och den stora demokratin - och tvärt om

Det hölls landsbygdsriksdag i Åboland 6-7.10. Närdemokratin var den fråga som klart dominerade diskussionerna. Det fanns mycket vilja men det fanns också olika åsikter om hur och om kommunens beslutanderätt skall decentraliseras på riktigt till olika typer av gemenskaper.
På www.landsbygdsriksdagen.fi kan man läsa om vad landsbygdsriksdagen beslöt. På www.bya.net kan se och höra vad som sades via nätet. (Vi hade dock tekniska problem så kvaliteten är inte den bästa.)
Diskussionen gick stundtals het kring frågan om hur mycket makt kommunen kan ge bort till t.ex. byar. Alla verkade dock ense om att det krävs mera än ”höranden” av kommunmedlemmarna. Det duger inte att all makt är koncentrerad till fullmäktige, man måste kunna ge människorna rätt att inom vissa gränser fatta beslut om det egna lokalsamhället. Man vet bäst om sina egna angelägenheter. Denna fråga blir allt viktigare när kommunstorleken växer.
Stadsdirektör Folke Öhman kom med ett tankeväckande inlägg i debatten. Han beskrev hur också kommunerna steg för steg, sektor för sektor, få ge ifrån sig makt till olika regionala samarbetsorgan. ”Vi är snart i samma båt som byaaktivisterna.” sa Öhman. Det han säger stämmer skrämmande bra in i den dystra bild av demokratin som C. Crouch, tecknar i sin bok Postdemokrati. Crouch anser att den verkliga makten har flyttat långt utom räckhåll för medborgarna. De får nöja sig med placebo-demokrati, d.v.s. de får prata och politikerna låtsas lyssna med i verkligheten är det en elit som bestämmer. Crouch menar dock att eliten låter medborgarna fatta vissa lokala beslut som inte har någon större betydelse för deras intressen.
Är det då denna lilla och i de stora sammanhangen obetydliga demokrati som vi slåss om i kommunerna och diskuterar på t.ex. landsbygdsriksdagen. Jag är illa rädd att så är fallet. Men jag tror ändå att de lokala besluten kan ha betydelse som Crouch inte talar om.
För det första är det uppenbart att livet för medborgarna blir bättre om de själva kan vara med och besluta om hur deras närsamhälle skall se ut.
För det andra består det globala av många lokala samhällen. Om dessa samhällen har rätt att skapa sin egen framtid så har det definitivt betydles för den globala utvecklingen. Om människorna har rätt att vägra ta emot t.ex. problem- och kärnavfall lokalt så blir det snart ett nationellt problem för kärnkraftsindustrin. Om man väljer närmat så påverkar det den globala livsmedelsindustrin o.s.v.
Den lokala demokratin betyder i förlängningen ett globalt inflytande.
Men det kräver tid, nätverkande, organisering - och i något skede också hårda tag.