måndag 19 mars 2012

Nej till PLACEBO-DEMOKRATI!


Politiker, forskare och vanligt folk verkar vara överens om att i samband med kommunreformen, d.v.s. att kommunerna blir mycket större och färre, måste man bygga upp ett system för närdemokrati.
Det är viktigt att konstatera – och hela tiden minnas: Demokrati är INTE att rösta i kommunalval, eller ens presidentval. Det är INTE att ha fritt partvesende. Det är INTE att ha bindande folkomröstningar. Allt detta och mycket mer är bara redskap för demokratin.
Demokrati är att folket (majoriteten) får de beslut vi vill ha. (Sedan bör man naturligtvis också ha regler mot majoritetsdiktatur, fri press, oberoende domstolar osv.)

Eftersom det finns en stor enighet om att vi skall ha mera närdemokrati så får vi väl det också. Frågan är bara om vi erbjuds riktig demokrati eller om vi får placebo, d.v.s. sockerpiller som smakar riktigt bra, som gör att man känner sig bättre en stund; men som när det gäller inte har någon verkan.
En demokrati-medicin som kanske kommer att erbjudas är råd av olika slag. Eller kommundelsnämnder, inspirerande medborgarpanelser, höranden osv. Man får vara med och säga sin åsikt, man får framföra den till beslutsfattarna... men finns det något verksamt preparat i pillren?
Det finns ett enkelt och effektivt sätt att pröva demokratilösningarna. Man ställer sig helt enkelt frågan: vem är det som i sista hand besluter, vem har makten?
Om svaret är att efter alla demokratiska övningar så är det fullmäktige eller styrelsen som måste fatta besluten – då vet man att man har fått ett sockerpiller.
Om det är så att medborgarna och beslutsfattarna är av samma åsikt är det naturligtvis inget problem. Då behövs inga mediciner alls. Men i verkliga livet finns det faktiskt verkliga motsättningar också. Det är ett överoptimistiskt önsketänkande att man alltid kan komma överens bara man diskuterar. Och hur verklig diskussion blir det egentligen mellan två parter när båda från början vet att den ena parten har all makt att bestämma men den andra kan bara framlägga sin åsikt?
En alvarlig bieffekt av sockerpiller är att man så småningom får nog av dem. Det betyder att man efter att ha försökt påverka via de olika ”placebo-demokratiska” metoderna helt tappar smaken för demokrati.
Och då har vi ett problem!
Vår nuvarande kommunallag är uppbyggd enligt en dubbel-placebo-princip när det gäller medborgarinflytande. Lagen säger för det första att kommunen KAN höra och rådfråga medborgarna (om kommunen så vill). För det andra säger lagen INGET om att kommunen måste följa de åsikter som medborgarna för fram. Därför kan kommunfullmäktige i t.ex. Vörå och Jämsä strunta i att 80 % av en by vill höra till en annan kommun och i Sjundeå kan fullmäktige rösta bort en åsikt som 62 % stödde i en folkomröstning.
Den nya kommunallagen får inte bygga på placebo, varken så att beselutsfattarna kan låta bli att höra medborgarna eller så att de bara kan strunta i vad de hör om de så vill.
Den nya kommunallagen förbereds redan. Om man vill påverka den så måste det ske nu. Om det finns kampanda.
Peter Backa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar